Om Bengt Olsson

Jag är ekonom, med en lång erfarenhet av arbete inom både industri och ideella organisationer. Framförallt är jag samhällsintresserad, sportintresserad och en amatörfotograf som är nyfiken på det mesta.

 

Kingen är tillbaka! Men!…

bik              almtuna

... jag hoppas inte förväntningarna är för högt ställda från första början. Henrik Larsson är en klassback, och kommer säkert väl tränad tillbaka. Däremot har han varit skadedrabbad, och har haft mycket begränsad speltid. Han kommer inte att kliva in på isen och dominera som han gjorde när han lämnade BIK. Det har i alla fall jag svårt att tro. Men att han kommer att bli en tillgång på sikt under säsongen råder det ingen tvekan om.

Debut - eller återkomst - i morgon mot Almtuna. En tuff match mot ett Almtuna som precis som alla år spelar en fysisk och aggressiv hockey med mycket press. Nu har man väl inte gått jättestarkt hittills under säsongen, men man gjorde en stark insats mot Leksand senast när lagkaptenen Victor Rollin-Carlsson gjorde comeback efter skada. Och han är viktig för Almtuna. En hårt arbetande spelare som ger 100% i varje byte och som dessutom kan producera på en hyfsad nivå. Annars har ju mycket handlat om Tony Mårtensson som leder lagets interna poängliga med 4 mål och 14 assist. Även småfule Lucas Sandström har producerat bra, liksom Victor Hertzberg, värmlänningen som så gärna ville till BIK när han kom tillbaka från Canada efter en skadefylld säsong  2011-12. Men istället blev det en brokig väg via ettan i flera år innan han nu börjar uppnå sin potential i Almtuna. Väl värd det, men vi får väl hoppas att det blir ett stopp i målskyttet i morgon.

Förutom Henrik Larsson så verkar BIK ställa upp i princip som man gjorde i Oskarshamn, vilket innebär att man har 6 backar att tillgå + en junior som jag tror blir Calle Jonsson i morgon. Henrik Lundberg i kassen, och om inget tillstöter samma kedjor som senast. Vilket innebär att Ekarv sitter på läktaren igen.

Återigen med tanke på Almtunas spelstil så är det viktigt att backarna sätter uppspelen på spelare med fart, och att man inte krånglar i egen zon. Almtuna kommer med all säkerhet att spela med hög press för att sätta press på våra backar för att sedan snabbt vända hem med fem spelare om man inte får tryck. Så inget kladd med pucken, utan spela säkert om det inte finns tydliga passningsalternativ. De tror jag blir den viktigaste nyckeln till framgång i morgon, att inte bjuda Almtuna på lägen genom att bli stirriga och överarbeta. Och kanske att skjuta lite mera - vi förlorar skottstatistiken i nästan varje match.

Tipset i morgon? Tja, jag tror på BIK och att vi vinner med 4-2. Almtuna är inte ett bra bortalag och BIK förlorar sällan på hemmaplan även om det inte alltid blir trepoängare. Faktiskt bara en förlust hemma hittills, så det känns som ett hyfsat favorittips. Men som sagt, pass upp!

Tack för att ni läst!

Vi hörs!

 

 


 

Ska BIK värva eller inte?

 

Det har ju förekommit lite snack i supportergrupper om att BIK borde värva – ut med Ekarv och ersätt honom, värva en ersättare för Rotbakken, kanske ska man ta in TVÅ backar för det ser just nu virrigt ut i försvarsspelet.

Så nu tänkte jag skriva lite långrandigt och som en öppen diskussion med mig själv om hur jag ser på läget i laget.

Först då Victor Ekarv som jag är väldigt kluven till, och har begränsat med hårda fakta att basera min påsikt på. Man ser att han har väldigt mycket spel i sig, men det går sakta och ser väldigt mycket ut som han saknar det ack så viktiga självförtroendet. Så klart han behöver bygga upp sig efter skada, men det är också svårt att bygga upp sig om man inte får tillräckligt med speltid. Victor har hamnat lite i samma sits som Kevin Goumas i Björklöven. Det vill säga, han tar inte den plats i en toppkedja där han var tänkt att spela, han är inte heller rätt spelartyp för att spela i en defensivare uppställning och får därmed dåligt med speltid. Goumas fick gå, jag vet inte hur stort tålamodet är med Ekarv – eller för den delen hur stort tålamod han har med att sitta på läktaren? Eller spökar fortfarande den skada han hade när han kom? I så fall ifrågasätter jag mera omdömet att värva honom! Kanske ska man låna ut Victor till en lämplig klubb i Hockeyettan under resten av höstsäsongen för att spela honom i form, förutsatt att han är frisk? Helt klart är inte sitsen optimal för någondera parten, och jag utgår från att man söker en lösning.

När det gäller situationen på backsidan så ser jag inte att man behöver agera på kort sikt. Vi har sju bra backar när alla är tillgängliga, och blir det inga långtidsskador så klarar vi oss bra. Enstaka matcher kan man till och med rulla på fem utan att slita allt för mycket på materialet. Vi ska också komma ihåg att Linus bara gjorde 4 matcher för oss varav ett par där han matchades väldigt försiktigt efter sin hjärnskakning. Så jag kan inte se att vi egentligen är svagare på backsidan nu än i inledningen av säsongen när allt gick på räls. Det som har hänt under de senare omgångarna är att vi tappat vårt defensiva spel, men det handlar inte bara om backarna att de blivit sämre, utan om betydligt mycket mer. Vi är lite tillbaka i det pucktittarsyndrom som präglade stora delar av förra säsongen. Vi räknar inte in korrekt, vi tappar markering, vi får för många spelare på puck och vi bara jagar och jagar… och blir alldeles för slitna i defensiven för att orka producera. I början av säsongen hade vi i regel större puckinnehav än motståndarna, vi vårdade puck, hittade passningsvägar, stängde ned på ett bra sätt. Jag kan ju tänka att oavsett vilken back vi skulle ta in så skulle det inte göra underverk på något sätt. Eller jo, det är klart att plockade vi in en ”superback” med BIK-mått mätt, en stabil och rutinerad pjäs som kan gå in och spela 30 minuter per match i både BP och PP så skulle det göra skillnad. Men någon sådan finns inte på marknaden, och absolut inte inom BIK:s budgetförutsättningar. Då talar vi om spelare som ligger i lönespannet upp emot (eller över) 100 tkr i månaden om vi ska ha en back som gör en avgörande skillnad.
De backar som har diskuterats har ju främst varit Alexander Ytterell och Henrik Larsson. Bra, offensivt skickliga backar som skulle kunna fylla samma offensiva roll i laget som Linus Rotbacken var tänkt att ha. Men inga undergörare på något sätt.

Forwardssidan är lite enklare tycker jag, om vi nu ska ersätta Ekarv. Eller, enklare, det kan väl diskuteras. Jag anser att han endera ska ersättas av en toppkraft som är självskriven på sex forwards. Men då är det dyrt och  ställer dessutom till det då vi redan har en hög offensiv kompetens i toppkedjorna – det har snarare varit den defensiva balansen jag saknat. Så det naturliga då är att ta in en junior. Är alla friska får en sitta på läktaren, och då är det klart bästa att få in en kompetent junior som kan matchas med J20 om denne hamnar utanför A-truppen. En breddning i stället för spets, helt enkelt. Men självklart tillräckligt bra för att precis som Lilja kunna matchas i A-laget.

Och kanske ska man gå den vägen även på backsidan, leta en breddback som även får lira i J20?

Jag har inga lösningar, och som sagt, nu när alla är friska så är det ett lyxproblem.

En större oro har jag vad gäller målvaktssidan, och det är framförallt att jag känner att kommunikationen inte fungerar perfekt mellan Olle Eriksson Ek och backarna. Och, jag måste nog säga det, Olle släpper en eller två puckar varje match som han ”borde” ta. Det tyckte jag redan under hans förra hyllade säsong i BIK. Men då räckte hans spel för att vara matchvinnande, och det var ett klart steg upp jämfört med både Owen och Frykholm. Och, återigen, huvudproblemet är att hitta tillbaka till det grundspel vi hade i början av säsongen och som vi vann matcher på.

Det var lite av mina funderingar så här under speluppehållet, vi får se vad som händer framöver.

Tack för att ni läst!
BENGT OLSSON

 


 

Jubileumsmatchen

En match som vi borde ha vunnit. Dels borde vi haft ledningen med ett par mål efter en  starkt förstaperiod – inte 1-1 efter att ha släppt till en slumpchans. Men det är andraperioden som förstör, precis som den var nära att förstöra mot Leksand. Efter att ha jagat i en hel period så blir det enormt trötta ben i tredje. Vi lyckas få in en ledningspuck, men orkar inte försvara oss. Där finns en del att jobba på, även om BIK historiskt sett alltid fallit tillbaka i andraperioden. Sedan är det en annan sak att det enligt mig borde ha varit en utvisning på en KHK-spelare innan 4-3. Inte för att jag såg perfekt, men nog var det en tämligen brutal crosschecking på Lang nere i hörnet när vi förlorade pucken? Men BIK var för trötta för att räkna in och ta rätt spelare både vid 3-3 och 3-4, det är bara att acceptera. Ska inte klanka på Olle Eriksson Ek, men han vinner just nu inte matcher åt BIK även om han inte kan lastas för målen. Matchoträningen lyser igenom och sprider också osäkerhet bland backarna. Hans sätt att agera i målet är så helt annorlunda än Henrik Lundbergs på gott och ont. Men det kräver lite mer av backarna när det gäller att rensa returer och vara täta runt kassen, även om han har andra uppsidor.

Nå, lite bilder i alla fall:

IMG_0050

IMG_0048

IMG_0047-1024x683

IMG_0044

IMG_0039

IMG_0036

IMG_0036

IMG_0034

IMG_0033

Tack för att ni läst!

Bengt Olsson

 

 
 Varje vecka publiceras en gästkrönika. Den här gången skriver Karlskoga-supportern Bengt Olsson om "BIK Karlskoga 40 år – en återblick och hyllning ur ett supporterperspektiv" med anledning av att BIK anordnar sitt 40-årsjubileum i Nobelhallen på fredag.


Från 1978 till 2018 sträcker sig alltså historien för Bofors IK, eller Bofors IK Karlskoga som de numera heter.

Nu är inte det hela sanningen.

Hockey har spelats i Karlskoga sedan 1943, så på sätt och vis är det också ett 75-årsjubileum. Då var det IFK Bofors som valde att ta upp sporten. Och i mitt tycke är det i grunden samma förening nu som då. 1963 slogs IFK Bofors samman med Karlskoga IF till KB63, och 1978 delade man åter på sig till fotbollsklubben KB Karlskoga FF och till ishockeyklubben Bofors IK.

Men 40 år är det som gäller, och jag har hela den tiden – och egentligen ända från 1972 - följt hockeyn på nära håll från ”Östra Stå” eller möjligen från ”Södra”. Som supporter i med och motgång. Från allsvenskt spel med KB63, till division 2 och spel i en öde Nobelhall och tillbaka upp dit där vi är i dag.

Kanske är vi mera härdade supportrar än andra, vi som håller på en klubb som aldrig kunnat konkurrera pengamässigt utan har levt på att förädla oslipade diamanter till toppspelare. Som alltid varit beroende av att hitta okända spelare med rätt inställning och en stark vilja att bli bättre.

Essensen i en BIK-supporters liv har jag väl upplevt de två senaste säsongerna: 16-17 allsvensk final, kval till SHL... och förra året platt fall, krigande i bottenträsket och undvek kvalserien i sista omgången. Men även lägre divisioner hade sin charm på den tiden vi harvade runt där. Även om jag inte längtar tillbaka till den tiden med bortaresor till iskalla hockeylador och ballonghallar.

Jag tänkte plocka fram några profiler, både ledare och spelare som jag fastnat för genom åren.

Jag måste börja med att nämna Birgith Gustavsson som 1982 blev (vad jag vet) den första kvinnliga ordföranden i en elitklubb i ishockey. En skicklig ordförande som gjorde mycket bra för klubben under de tre år som hon höll i ordförandeklubban.

När vi är inne på ordförande så kan vi absolut inte förbigå nuvarande styrelseordförande Mats Boquist som är den som i princip burit fram klubben dit där vi är idag, från en utfattig klubb i dåvarande division 2 till ett stabilt allsvenskt lag med god ekonomi. Jag misstänker att det är någon sorts rekord även det, att ha verkat som ordförande i en elitklubb från 1992 till idag, det vill säga 26 år. Hans långvariga samarbete med Stefan Bengtzén i dennes roll som kombinerad sport- och klubbchef har varit en framgångsfaktor av stora mått för klubben. Som kuriosa kan jag säga att jag som representant för en sponsor var tillfrågad om en styrelseplats samma år som Mats tillträdde, men det rann ut i sanden av olika orsaker. Troligen tur för klubben...

Tittar man på spelarprofiler finns det såklart många att lyfta fram under de här åren. Listan blir därför väldigt personlig så jag misstänker att det finns en del namn som kan kännas underliga, och en del namn som kanske borde varit med som jag missat. Men jag har oftast fastnat för spelare som ”brinner”, som kanske inte är den bästa i laget men alltid ger 110% på isen.

Bengt-Åke Gustafsson kan jag inte gå förbi, trots att han inte spelat mer än ett fåtal säsonger i klubbens A-lag, varav bara en (86-87) under klubbnamnet Bofors IK. Men han är med säkerhet den främsta spelaren som fostrats i klubben, har sin tröja med nummer 16 hissad i hallen och bjöd på fantastisk underhållning på isen redan vid sin A-lagsdebut som 16-åring. Stor uppmärksamhet fick han även i media under sin tid som förbundskapten när han stod tillsammans med sonen och dåvarande pojklagsspelaren Anton (numera proffs i SCL Tigers i NLA) och dirigerade bilar på parkeringen vid Bofors IK:s hemmamatcher. Ödmjukhet och klubbkänsla! Och jag kan väl skryta med att jag fått en riktig propp av ”Bengan”... fast på fotbollsplanen. En tuffing var han där också!

Och inte kan man som BIK-supporter glömma bort Emil Kåberg med sina vita handskar. Tacklingar så det sjöng i sargen, skonade aldrig sig själv och tog sig under skinnet på motståndarna. Lika illa omtyckt som han var bland motståndarna, lika älskad var han i Nobelhallen. Det hände alltid något när han var på isen!

Och pratar man om ikoner så kan man inte heller undvika att nämna Daniel Wessner! Ärkegrisen, vinnarskallen och profilen som älskade Bofors IK så enormt! 12 säsonger i klubben som spelare och sedan avslutade han med att som andretränare vara med att rädda klubben kvar i allsvenskan under förra årets krissäsong. Dessutom en jordnära och sympatisk kille vid sidan av, och numera hockeydomare i Hockeyettan. Satsar målmedvetet på att nå högre upp även i det systemet – vinnarskallen och viljan att bli bättre finns kvar!

Och naturligtvis till sist Christian ”Cribbe” Carlsson som spelade hela sin aktiva tid i Bofors IK. Född samma år som klubben grundades och har således har också han firat 40 år i år. Växte upp som granne till mina svärföräldrar, så man såg honom ofta stå och nöta skott mot garaget. För att inte tala om de puckar som hamnade på svärfars gräsmatta och fastnade i gräsklipparen... 644 allsvenska matcher i den blåvita dräkten plus några matcher i divison 2 och division 1 från debuten i A-laget som 16-åring. Ingen flashig back, men stark, oöm och svårpasserad. På äldre dar dessutom lite av en straffspecialist!

Det var min topp fyra... och då har jag inte nämnt Tobias Thermell, Kristofer Näslund, Martin Thelander, Pär Sveder, Dan ”Daja” Hermansson, Peter ”Pekka” Wennberg eller Niklas Sjökvist. Och för den delen inte heller vår nuvarande klubbchef och före detta assistkung Torsten Yngveson.

Jag skulle som ni förstår kunna fortsätta länge till med profiler jag minns, men avslutar med Jan-Carlo Bodini, lagkaptenen och måltjuven som gjorde ofattbara 302 poäng på 198 matcher med klubben mellan 1971-1982. Han kunde dessutom få en domare att kallsvettas bara genom att stirra på honom. Den blicken...

Det är många spelare jag sett passera under 40 år, och varje säsong kommer det någon ny spelare som man fastnar för. Men självklart är det de som blir kvar mer än ett par säsonger som stannar kvar mest och längst i minnet och som man dessutom ofta har haft kontakter med utanför hockeyn! Kanske någon eller några av de som idag spelar i klubben kommer att nämnas som klassiska kultspelare när klubben firar 80 år? Fredrik Höggren, Mikael ”Daggen” Eriksson eller Calle Berglund kanske?

Ett stort grattis till de 40 åren för klubben i mitt hjärta – jag ser fram emot många fler säsonger på Östra Ståplats.

Kanske, kanske någon gång med spel i SHL, den drömmen finns alltid.

Tack för att ni läst!

Bengt Olsson
BIK-supporter och bloggar om BIK på karlskoga.annatviktigt.se


 

Bortamatch mot Björklöven

bjrklven                    bik

Några korta snabba tankar inför i morgon. Ska till och börja med säga att jag INTE skyller gårdagens förlust på domaren. BIK gjorde en dålig match, helt enkelt. Däremot vill jag påstå att domarens insats försvårade för BIK att komma upp i standard då det tilläts väldigt mycket hugg och slag, hakningar och annat småtjafs från Panterns spelare. Speciellt illa tycker jag om att man vid två tillfällen ryckte hjälmen av liggande BIK-spelare. Farligt och smutsigt! Talade med en leksing idag och kommenterade domarinsatsen och när han hörde vem som dömt så skrattade han och sa att med Lyth vet man aldrig, han är totalt inkonsekvent från match till match och ibland från period till period. Men nu lämnar vi det bakom oss.

Hur ska BIK slå Björklöven då? Ja, det handlar om att få upp farten igen. Mot Pantern - och i viss mån även mot Hästen - så blev man för stillastående och fick sällan passen när man hade full fart framåt. det saknades noggrannhet och avvägningar. Det tyder på att man är lite trötta i skallarna på en del håll. Men jag tror att med så många vinnarskallar i laget så finns det en stark revanschlust. Det gäller bara att kanalisera den energin på rätt sätt, så kan det gå bra.

Björklöven lyckades ju knipa två pinnar på bortaplan i onsdags och har precis som BIK haft en tuff resa idag, men har naturligtvis fördelen att spela hemma i morgon. Fördel och fördel förresten - Björklöven är seriens sämsta hemmalag och har bara tagit 4 poäng på 6 matcher i hemmahallen. Björklöven är också sämst i serien i numerära överlägen, och bara medelmåttiga när det gäller boxplay. Så rent statistiskt ska BIK kunna spela hem minst två poäng. En varning dock att Björklöven verkar vara lite på uppgång, samtidigt som jag känner att BIK har tappat lite spel.

Hörde idag för övrigt att Leksand trappat ned lite på sin träning för att vässa matchformen och matchorken. Hur BIK har gjort har jag inte tänkt på trots de veckoscheman som läggs ut. Men det handlar ju inte bara om hur många pass som genomförs utan om innehåll och intensitet. Tycker dock att det känns logiskt att lätta träningen nu när vi har så intensivt matchande.

Åter till Björklöven då så har de precis som BIK en bred fördelning av poängen i truppen, och man har en bra förstamålvakt i Oskar Masiello. Det man inte har är effektivitet - man gör mål bara på 6% av sina skott att jämföra med BIK 10%. Vilket i sig inte är så imponerande utan ganska normala siffror.

Men tidsbrist och så, tänker inte orda så mycket mera utan avslutar det här ganska svamliga inlägget med att tippa en bortaseger med 1-3.

Tack för att ni läst!

Bengt Olsson
BIK-supporter